De som såg TV och läste tidningar i Sverige i slutet på 1960-talet och på 70-talet kommer säkert ihåg namnet Erik Eriksson. Han presenterades av media som journalist och hade regelbundna reportage i TV och i tidningar om Vietnam, om USA om kapitalism och socialism. Han var tillsammans med många andra extremister orsaken till att Sveriges Radio i folkmun blev kallat "Sveriges Rödio" som färgen pa kommunismens flaggor.
I en artikel i Aftonbladet avslöjas det nu fler detaljer om extremisten och hur han blev inhyrd av de stora vänsterradikala media på den tiden. Artikeln är inte avsedd som avslöjande, mer som en hyllning till en av många "kamrater", dvs vänsterextremister som bidrog med propaganda för att bana väg for socialismen. AB vill hjälpa kommunister att göra reklam för den bok han vill publicera.
Han säger i artikeln att han var en studerande 31-åring (?) och ville desperat ta sig till kommunistiska Nord-Vietnam eftersom inga journalister rapporterade därifrån. Han ville sprida budskapet som Nord-Vietnam ville föra ut till världen.
Han skrev åtskilliga brev till diktaturen för att få visum dit. På den tiden fick enbart folk från kommuniststater som kunde hjälpa diktaturen besöka Nord-Vietnam.
Till slut fick den överåriga studenten visum och han kontaktade genast Aftonbladet som lånade honom en kamera och lovade att köpa hans frilansreportage.
Det var början på extremistens karriär som kommunistvän och hatare av USA och kapitalismen. Med den bakgrunden var det enkelt att få jobb på media i Sverige, inga kunskaper krävdes. De behövde ingen bakgrund inom media, de fick arbete på tidningsredaktioner och all statlig media sökte just vänsterradikaler. Det kan kallas infiltration eller något annat men media ville ha radikaler och sådana fanns det gott om.
Erik Erikssson landade som student med en kamera i Hanoi och fick förfogande över en jeep, regimen står för guide, bil och propaganda. Han kördes runt som en VIP-are.
Den trogne kommunisten och USA hataren Eriksson skrev ned allt och vidarebefordrade det till svenska media som i sin tur publicerade allt utan kritik. Eriksson var på den tiden en av de mest radikala och fick därför disponera media fritt. Det spelade ingen roll hur mycket hans så kallade "reportage" stank av propagande, allt han sade hyllades dessutom i andra program i statlig TV och Radio av andra vänsterextremister.
Olof Palme och Erik Eriksson var namn som förknippas med kommunism och diktaturhyllare på den tiden. Även idag som en 71-årig gammal man har Eriksson inget negativt att säga om kommunistdiktaturen som bedrev sitt angreppskrig och invaderade det fredliga Syd-Vietnam.
Minnet av Eriksson och hans propaganda väcktes på nytt vid ett besök på Kuba. Än idag fortsatter kommunistpropagandan där trots att ingen tror på lögnerna, med det håller den mordiska diktaturen vid liv. Eriksson var en av Sveriges propagandister på den tiden, det passade bra att socialiststyrda Aftonbladet och Palme kontrollerade TV och Radio gav vänsterextremisterna arbete.
Man blir illamående vid minnet av att vara helt omgiven av propaganda, lögner och undanhållna sanningar. Studenten Eriksson arbetade med det, han var aldrig en journalist, han vara bara en patetisk propagandist, en vänsterextremist utan ett uns av sanning eller samvete. Därför fick han välbetalda arbeten in de olika socialistiska institutionerna som vi har kvar än idag, en aning mindre radikala. Tilläggas kan också att Eriksson, precis som så många andra övervintrade kommunister, nu ägnar mycket tid åt att bekämpa "rasism" och "främlingsfientlighet", men precis som övriga förvirrade "antirasister" bor han i en svensk idyll. AB DN
No comments:
Post a Comment