Skottlossning utanfor hemmet, vi behover hjalp.

En paminnelse om hur en del svenskar tvingas bo omgiven av vald, hot, grov brottslighet och ren terror. Allt de blygsamma Svenskarna vill ha ar trygghet sa de kan fortsatt arbeta (min kommentar; och betala in varldens hogsta skatter som gar till ytterligare massinvandring och sabotage av sverige som land). Las en skrammande berattelse fran verkligeten;

Socialförvaltningen - Halmstad Kommun.

Ansökan om subventionerat miljöombyte.... då det sannolikt inte kunnat gå er förbi, vad som under senhösten tilldragit sig på Linehed här i östra Halmstad.

Rapport från "flyktingfronten" i krigszon Linehed:

Tidigt på morgonen klockan 04.10 lördagen den 8 december var det dags igen. Min pojke vaknar av att det avlossas två skott med ett finkalibrigt vapen utanför hans sovrumsfönster. Sannolikt ett enhandsvapen i kal .22 då rapporten från vapnet tyder på detta. Pojken väcker mig och min fru; hörde dock själv inget, då jag helst sover med öronproppar eftersom mitt sovrum gränsar till en lägenhet som bebos av kosovoalbaner.

- Pappa dom skjuter här ute! Jag hörde precis två skott! Jag ringer polisen!

Jag rusar upp och kikar försiktigt ut genom fönstret... här på Linehed måste man numera vara mycket försiktig. Att exponera sig i fönstret kan innebära livsfara. Med hänsyn till skjutningen genom fönstret på Grönevång för ett par veckor sedan, är man naturligtvis extra vaksam. Samt naturligtvis en annnan skjutning dessförinnan, precis nedanför vår balkong. Jag såg dock inget som pekade på något ovanligt, just vid tillfället...

Men... medan min pojke talar med polisen har en bil precis utanför vårt fönster börjat brinna. Förutom önskemål om att genast sända en polispatrull, ber han därför samtidigt larmcentralen skicka hit brandkåren! Vi känner förstås intuitivt ett väldigt obehag av den rådande situationen. Tankarna går till nyhetssändningarna på TV, från de dagligen återkommande inslagen från Mellanöstern, Irak och andra länder som bebos av araber... och där det ser precis likadant ut. Skottlossning, brinnande bilar och misstänkta bilbomber (det sistnämda var aktuellt för oss, för bara ett par veckor sedan...)

Det dröjer säkert närmare tio minuter innan brandkåren är på plats, och då brinner bilen för fullt som står här utanför Hjortens daghem. Endast 7-8 meter nedanför mitt sovrumsfönster. Den snart helt övertända bilen bidrar till att ordentligt lysa upp vårt bostadsområde. Inne i vårt vardagsrum, samt utanför vårt hem, är det ljust som om det vore mitt på dagen! Interiört påminnande om när vi eldar i öppna spisen... Känslan av trivsel med tillhörande mysfaktor, har dock svårt att infinna sig... Som tur är blåser det i "rätt"riktning, vilket gör att vi slipper exponeras för den svarta, giftiga röken från bilens brinnande plastinredning. Efter all uppståndelse kunde vi i familjen återgå till våra sängar,och försöka somna om efter att ännu en gång fått nattsömnen störd av"flyktingarnas" multikulturella aktiviteter i vårt bostadsområde. Fast det gick förstås inte att somna på en gång; man är ganska omskakad efter en sådan här händelse. I synnerhet som aktiviteterna tilldrar sig precis utanför våra fönster. Vårt hem...

Ingen tycks dock längre bry sig i nämnvärd omfattning; det har kommit att bli rutin både för polis och brandkår, samt förstås för oss som bor här. Förresten - det blev ingen mer sömn den natten...!

Vi har nu upplevt fyra skjutningar, tre bilbränder, en misstänkt bilbomb samt en inbrytning av polisens insatsstyrka i trappuppgången här bredvid, på ungefär sex veckor. Vi i familjen mår inte bra. Min fru mår mycket dåligt, min pojke mår mycket dåligt och själv mår jag mycket dåligt. Detta naturligtvis till följd av den senaste tidens händelser i anslutning till vår bostad på Linehedsvägen. När man till följd av oro, stress och mycket dåligt allmäntillstånd, inte längre kan eller förmår sova i sin egen bostad. Då har det gått för långt! Natten som vi just nu har bakom oss, har varit mycket jobbig och obehaglig för hela familjen. Saken blir inte alls bättre av att behöva se på ett utbränt bilvrakutanför våra fönster... eller veta att individen som är föremål för attentaten bor i trappuppgången bredvid. Dessa traumatiska upplever har bidragit till att vi psykiskt befinner oss i ett mycket instabilt tillstånd. Vi har svårt för att anpassa oss i den nya multikulturella vardagen. Vi ansöker därför omedelbart om medel för att under en tid medges möjlighet till miljöombyte. I syfte att återfinna oss själva, samt psykiskt stärkas för att kunna gå vidare med våra jobb, så att vi kan förtjäna pengar till vårt uppehälle. Vi måste nämligen själv betala betala för hyra, mat, läkarbesök,resor till och från arbetet...etc. etc...

Vi i familjen upplever situationen som extremt akut. Önskar därför att vårt ärende erhåller högsta prioritet.

Vänliga hälsningar,

Christer Xxxxxx

Kommentar;
Jag antar att det finns atskilliga liknande brev fran vanligt folk som drabbats av verkligheten. Socialforvaltningar och andra myndigheter sitter nog pa atskilliga berattelser om hur skrammande folk upplever sin omgivning. Finns det fler likande brev, skicka in dessa hit sa publiceras de. De kommer nog inte beskrivas i nagon av landets tidningar. Om en storre del av vara valjare och politiker inte kanner till hur verklgheten ser ut sa kan man inte ta stallning till vad som behover goras. Sverige ar invaggad i en jattelik ovisshet, de flesta met inte hur illa det ar. Myndigheterna forsoker gora sitt basta for att dolja problemen som vaxer till sadana proportioner att ingen kommer kunna gora nat at saken oavsett vilka metoder man anvander. Nagon maste garna nagot sa snart som moljigt.