Sunday, June 22, 2008

Socialdemokraternas favoritdiktator slaktar motståndare.


Robert Mugabe, socialdemokraternas favoritafrikan och favoritdiktator har förlorat valet men behåller makten.

Han slaktar motståndare med hjälp av gatuterrorister som har diktaturens fulla stöd. Polisen agerar inte mot dem som går runt med tillhyggen och slår ihjäl folk, kidnappar folk, bränner ner oppositionens hem. En afrikansk mosvarighet till svenska AFA, men värre, tillåts och dirigeras av diktatorn.

Det svenska tvillingpartiet, socialdemokraterna har gett sitt stöd till denna massmördare redan innan han grep makten då han bedrev terrorism. Sedan hans parti tog makten 1980 i ett tvivelaktigt val har Mugabe fått över 4 miljarder kronor av svenska skattemedel. Vi skattebetalare har inte kunna göra något åt detta vansinniga slöseri till en av de värsta afrikanska diktatorerna.

Propagandan från Socialdemokraterna har varit att "vi måste hjälpa dem som har det sämre". Mugabe kanske hade det sämre än oss svenskar då han bodde i djungeln och bedrev terrorism och massmord mot vita och svarta farmare. Sedan han grep makten blev det annorlunda, givetvis blev det som är normalt i afrikansk tradition; lyxpalats och korruption av oanade mått.

Miljarderna flödade in inte bara från Sverige, andra nationer runtom i världen skickade också sina miljarder till diktatorn. Men folket blev fattigare och fick det sämre. Nu befinner sig landet i ett totalt raserat tillstånd men (s)-regeringen fortsatte in i det sista att skicka pengar till Mugabes terrorstat med motiveringen att ”nu går pengarna till NGO's som inte kontrolleras av Mugabe”. Har (s)-regeringen aldrig hört talas om "korruption" i Afrika? Om jag inte misstar mig så gjorde Allians-regeringen detsamma. Den typen av bidrag måste politikerna ställas till svars för.

Mugabe ändrade aldrig på sig, han var diktator från början med mord som medel, han är samma person som förr, en diktator med mord som medel. Men socialdemokraterna försöker hitta ursäkter. De ljuger och menar att han ändrat sig, men det är inte fallet med Mugabe. Det vittnar likhögarna om i Afrika sedan 1970-talet. Likhögarna blev större med hjälp av svenska skattepengar, indirekt eller direkt. Men Socialdemokraterna visar ingen ånger och kommer inte be offren om ursäkt för vad de gjort. Historien blir deras domare, men det kravs att sanningen fortsätter att komma fram och att socialdemokraternas gamla lögner om deras vänner diktatorerna avslöjas. SIDA, Palme, Schori och de andra ledande politikerna har mycket (stora likhögar) på sitt samvete. Sossarna kan inte förklara vad som hände, vi som läst tidningarna och följt utländsk media vet att inget har hänt, Mugabe var sig alltid lik, en man som går over lik. DN DN2 SVD SVD2SVD3 AB DN3

3 comments:

Anonymous said...

Tja, du har ju rätt i det du skriver. Men glöm inte att en drös andra regeringar, bland annat USA samt övergripande organ som Världsbanken och Internationella Monetära Valutafonden skänkte en väldans massa pengar till Mugabes då nystartade regim. Jag ser hellre en biståndsoptimism istället för en passiv biståndspessimism i detta fall och ser inte hur man skulle ha gjort något annorlunda under 1980-talet med det underlag man då hade. Sedan är det väldigt sorgligt att Mugabe slösade alla pengar på sin Femte Brigad och lyxresor till Harrods.

UltraV:s värld said...

Mycket bra formulerat!

BefriaMedia said...

anonymous, Det stammer att IMF och andra bidrog. Men vi ska komma ihag att landet som togs over var pa den tiden oerhort rikt. De har en stor turistindustri, alla silos var fulla med agro produkter, dessutom expoterade de oerhort mycket till omgivande lander. Utlanska valuta fanns det gott om , gruvinstrin gick valdigt bra, det behovdes nastan ingen hjalp pa den tiden och de hade full sysselsattning. Om bistand inte ens behove varfor bistand? Korruptionen startade genast och blev bara varre med tiden. Mugabes krigforing mot diamanter som betalning medan S pumpar in miljader till Mugabe, inga protester eller ens asikter om saken, inte ett pip fran S. De stodde helt enkelt de krig han var engagerad i darfor ar det ett av sveriges morkaste utrikespolitiska kapitel.