Kuba "firar" revolutionens 50-arsdag.

Om man vill sammanfatta de senaste 50 aren pa Kuba i en mening sa kan man saga att klockan stoppades och tiden har statt still pa Kuba.

Det finns knappt nagot annat latinamerikanskt eller sydamerikansk land som idag har en sadan total fattigdom som Kuba. 

Fidel Castro lurade sina egna sympatisorer och revolutionarer. De blev lovade frihet fran fortryck men blev fortryckta. De blev lovade arbetarklassens agande av produktionsmedlen men Castro personligen tog over allt agande. Det enda som folket far aga ar den spartanska inredningen i sina spartanska i basta fall inte helt kollapsade bostader. Knappt det far de aga. Bostadernas innehall granskas av staten, av CDR for att se om folk kanske tjanat svarta pengar, ser man en modern TV sa maste det forklaras annars besakattas de.  

Sedan dess har tiden statt still pa Kuba. Efter arliga orkaner som ar forodande for fastighetsbestandet sa har knappt nagra fastigheter kunnat repareras. Om fonstren gar sonder och taken och vaggarna faller samman sa blir inget lagat eftersom det inte finns byggmaterial eller ens pengar till sant. Folket bor idag i fastigheter som pa utsidan ser ut att ha kollapsat, men de fattiga fortryckta Kubanerna har ingen annanstans att bo, det finns inga bostader, de tvingas bo kvar och anvanda pressenningar som skydd mot tropiska regn. Men a andra sidan sa betalar de knappt nagon hyra. Det finns inga pengar att betala med eftersom inkomsten ligger pa motsvarande 150 kr/m. Hur klagar man i en totalitar socialist diktatur?

Det enda byggande som forekommer pa Kuba ar i Gamla Havanna som byggs upp med FN pengar. Under samabetet med gamla kommunist sovjet sa byggdet det hyreshusbaracker, vagar, militarbaser mm. Sedan fallet av Sovjet och sockerpris raset sa har allt Sovjet byggde statt stilla och forfallit.

Kuba ser till stor del ut som ett overgivet och folktomt gammalt industrisamhalle dar knappt nagot finns i bevarat eller moderniserat. Fidel Castros prioritet ar allt som kan inbringa pengar till honom personligen. Export produkter ar prioiriterat och forstatter att dra in stora belopp till hans personliga bankvalv, dollar exporten ar viktigast for Fidel och hans bror. Tobak, Rom, kontraband och Turism mm drar in stora pengar och de industrierna utvecklas, allt annat ignoreras och tvingas klara sig sjalv.

Det finns inget som helst stod for Castro revolution pa Kuba. Alla hoppas att Fidel dor snart sa de kan fa sin efterlangtade frihet. Stora propaganda demonstrationer pa Kuba har alltid varit patvingade evenemang, Kubanerna har tvingats stalla upp och i samtal med utlandska journalister sa tvingas de saga positiva saker om Castro och revolutionen.

I DN's artikel far man ett helt annat intryck. DN's artikelskrivare Erik de la "Revolution" Reguera har inte hittat nagot negativ under sitt besok pa Kuba. De lemlasta som skadats i alla krig som Castro tvingat sitt folk att delta i syn overallt utom i turist centra. Enbenta kubaner syns som gatt pa landminor i afrikanska krig tilll stod for andra maxistdiktaturer.

Erik beskriver Kuba ungefor pa samma satt som Kubas egen propaganda minister skulle beskriva landet.

"En jordreform gav de jordlosa en markbit att odla" Det ar inte sant, Castro ager personligen all mark och kraver nasta allt som jordbruket ger i skatt. Kubanerna agen ingen mark, de kan pa sin hojd fa bruka den i utbyte mot mot en nara ooverkomlig skatt.

"I dag har Kuba börjat hämta sig från den våldsamma krisen som följde på Sovjetunionens fall," Kuba ar lika fattigt idag och Kubaner lider lika mycket idag. Det enda som forandrats ar att turistorter byggt upp sa Fidel kan suga ut mer kapital pa de lonsamma industrierna han har.

"Det amerikanska handelsembargot mot ön infördes 1962 och är fortfarande ett plågoris för den kubanska ekonomin."

Det finns givetvis inte en tillstymmelse till sanning i det pastaendet. En typiskt propaganda logn.  Kuba kan handla med vilket land som helst i varlden och gor det. Att handeln med ett land, med USA ar begransad forsatter inte ett folk i fattigdom. Det ar Kubas ledare som avsiktligt forsatt landet i fattigdom, det ar det socialistiska systemet som leder till fattigdom for alla, dvs jamlikhet. Kubanerna kan inte dra nytta av att de kan handla med hela varlden eftersom bara Casto broderna bestammer hur nar och var handel ska ske. De exporterar sina produkter i dollar men import gar enbart till viktiga omraden som Castros egen lyxkonsumtion och produkter som ar nodvandiga for export industrin. Allt annat ignoreras.  

"Detta system med två valutor har stabiliserat landets ekonomi,"
De fatal Kubaner som har turen att arbeta med turism kan lagga undan dricks, det var deras enda hopp fram tills Fidel forbjod innehav av USA dollar, vilket ytterligare fotryckte folket. Den enda valuta som tillats forutom den lokala ar nu blandvalutan CUC som skapades av Castro. Det gjordes for ha full kontroll over de fattiga Kubanerna spenderar sina pengar och minska Kubanerna mojligheter att handla pa den svarta marknaden. Det har inte stabliserat ekonomin, eftersom den ar katastrofal oavsett hur man raknar, det har enbart okat Castros kontroll pa handel och folkets beteende. Las mer om verkligheten och det totala fortrycket pa socialismens Kuba.

  DN