Den forsta bilden pa de sa kallade "flyktingbarnen" har nu publicerats. Den andra bilden ar hur deras korta tid i Sverige beskrivs i Corren.
Nori Wali Raban flydde från Irak och kom till Sverige i februari 2007. På hösten kom han till Galaxen, men det stämde inte för honom.
– Jag är en lugn kille. Jag hade mycket ont i huvudet när jag bodde där. Jag kunde inte bo kvar. Jag fick ingen lugn och ro och mådde inte bra på Galaxen, berättar han.
Han har väntat i fyra månader om att få klartecken för att kunna bo hos Ödeshögsbon Kristina Fredriksson. Sedan drygt två månader bor han där ändå, fortfarande helt informellt.
Ingen har tydligen upplyst kommunen och kvinnan om hur olampligt det ar att ha unga muslimska flyktingar boende i samma bostad. Om det handlar om nagon slags kan vara osagt, men det ar uppenbart ett olampligt arrangemang som ar baddat for problem.
Alan Omid från Irak har varit i Ödeshög tre månader. Han har inget uppehållstillstånd och vet inte om han måste resa tillbaka. Han säger sig inte ha någon familj längre, varken mamma, pappa eller syskon vid liv, endast en moster som är kvar i Irak. När han mådde som sämst skar han sig i armen, och han är beredd att göra det igen om han måste skickas tillbaka.
Khaled Mosahkhil kommer från Afghanistan och Abdallah Majid Farhan från Irak. Abdulla som har varit här i nio månader är mest negativ till situationen. Han är inte nöjd med någonting och har till och med rymt ner till Skåne en gång.
Ledig tid tillbringar de ofta hemma hos Kristina Fredriksson.
– Det passar inte alla att bo på institution. Det är intelligenta killar som har kommit, de är värda all respekt. Aldrig har så många gråtit här även om det också är mycket glädje och skratt. Man blir ledsen över våra flyktingpojkars situation.
Corren
No comments:
Post a Comment