Tuesday, January 01, 2008

Malmsjo ville peka pa massvaldet,

Men ingen tidning ville hantera saken sa dom forsoka tysta ner saken och latsas som om vi inte har Europas hogsta valds brottsligheten.

Varfor ar det forbjudet att ha empati for mordade gamla, ihjalstuckna barn, valdtagna 8-aringar, och sjalvmordade hederliga skattebetalare. Varfor kan vi inte ens fa en tyst minut for de som mist livet pga av asylsokande sinnessjuka massmordande galningar som finner lust och gladje i att ta livet av Svenskar. Det finns oraknerliga offer for massvaldet. Om en person uttalar sin empati for offren sa kan inte media ens behandla saken arligt, uppriktigt och prata om saken. Tvartom sa vill dom tysta ner saken, och misstankligora alla stackare som vill peka pa att massvadet ar overallt i vaje stad och by tack vare en brist pa asikt om massinvandringen.

Calle Pauli i DN sajer att dikten, "Ring klocka ring", ar osvensk och Lucia ar osvenskt. Varfor sajer DN det? Vill Calle antyda att den ar opassande pa nagot satt, varfor det, Calle?
Du kommer aldrg att ha mod nog att svara pa den fragan, jag vet. Sorgligt att det kravs mod att gora vad Malmsjo gjrt, och att Malmsjo aldrig mer kommer kunna upptrada i Sverige efter sin kritik av mordare, valdtaksman, och andra djupt kriminella farliga manniskor. Men Kungen har ju aven han forlorat hoppet som han meddelade i sitt jultal, vi andra borde helt enkelt emigrera nu.

ABDNExpressen

3 comments:

Blackfootnation said...

Vad har Jan Malmsjö försökt att göra eller säga? Har jag missat något?
Tacksam för svar

BefriaMedia said...

Malmsjo gick ifran sitt vanliga manuskript och forsokte peka pa problemet med allt gatuvald. Valdet ar sa utbrett och farligt att personligheter spontant uttrycker sin frustrering over valdet. Om man tar upp gatuvaldet sa kommer diskussionen genaste in pa orsaken och manninvandrings problemet, darfor vill media helt tiga om saken. Det var bra att Malmsjo forsokte saja nagra ord om saken. Se Expressen artikeln.

UltraV:s värld said...

Gatuvåldets larm har han sagt i många år nu, men detta nyåret stannade han till vid den frasen och var eftertänksam och sa plötsligt utan det skaldande tonfallet dikten annars kräver; vart är vi på väg, med en nästan uppgiven ton i rösten. Bara nästan för styrkan i hans person fanns kvar och gav mig styrka.
Men jag hoppade till i soffan och tänkte att detta går aldrig vägen för honom. Efter att själv försökt att skydda mina barn från invandrade barns fullständiga terror så vet jag hur illa skydd man blir om man försöker tala om hur man tvingas leva enbart för att barnen måste dela skolgång med destruktiva och aggressiva barn som inte vill annat än misshandla och våldföra sig på sina kamrater.
Jag hoppas att vi orkar kämpa 2008, alla, för nu börjar det kännas meningslöst att engagera sig i samhällsfrågor då man bara ska få på truten för att man tänker och talar!